Lifesum - min nya kompis

Att gå ner i vikt... och att gå ner mycket i vikt... är ju inte det lättaste. Efter tre år av diskbråck med två operationer har jag blivit alltför stillasittande, eller snarare stillaliggande. Det, i kombination med lite väl onyttig mat och godis, har gjort att jag enligt en BMI-kontroll behöver gå ner 30 kg för att ha en hälsosam vikt... Känns ju lite sådär lagom svårt och omöjligt. Inser att det inte är någon idé att köra igång någon späknings-metod som gör att man inte kan tänka på annat än godis och mat efter en dags lidande. Har därför laddat ner appen Lifesum som blivit min nya kompis. Där har jag först matat in min nuvarande vikt och min målvikt. Sen räknar den ut hur mycket kalorier jag ska äta på en dag för att gå ner den vikten inom en bestämd tid. Den har räknat ut att jag ska äta ungefär 1.300 kalorier varje dag. Det enda jag behöver göra är att föra in allt jag äter och all träning jag gör. Då får jag en supersnabb och tydlig bild av hur mycket jag kan äta under en dag.

Man blir smått chockad när man inser hur många kalorier man äter under en dag om man inte tänker sig för... Exempelvis:
- Två kokta korvar med bröd, toppat med lite potatismos och bostongurka: 840 kalorier
- Köttbit med klyftpotatis, en klick bearnaisesås och haricots verts samt två glas vin: 1.600 kalorier
- En tallrik köttsoppa med en ostsmörgås till: 500 kalorier
- 150 gram smågodis: 495 kalorier
osv...
Men med appen ser man tydligt hur mycket man kan stoppa i sig. Och det är lättare att inte slentrianmässigt stoppa i sig typ en Snickers bara för att man är sugen... Man ställer sig frågan: är det verkligen värt 279 av dagens kalorier?? Svaret är oftast nej - absolut inte. Men skulle den ändå slinka ner, ja då kanske man får äta en betydligt mindre middagsportion den kvällen.

För att tydliggöra min viktnedgång för mig själv har jag tagit två skålar och fyllt den ena med 30 små dekorationsstenar. För varje kilo jag går ner ska jag flytta över en sten till den tomma skålen. Känns just nu oöverkomligt, men jag tänker: En sten i taget...