Kan inte låta bli... (obs bild på sår)

Åtminstone ett inlägg måste få handla om sjukdomar... Det går liksom inte att låta bli. Alltså, det senaste halvåret/året har varit helt galet. Min kropp har verkligen protesterat hejdlöst i samband med all stress det blir när ens barn mår väldigt dåligt. Det här med att barnen mått dåligt är en lång historia som jag inte kommer att skriva något om med hänsyn till alla inblandade. Men det har varit en ordentlig berg- och dalbana kan man säga.

Diskbråck och sladdertunga
Det började ju egentligen för 3 år sedan. Jag fick diskbråck och gick med det ett år ungefär. På morfin för att ta mig ur sängen. Inte jättebra. Tillslut blev det akut och det opererade mig i Eskilstuna. Det verkade då gått bra och smärtan var helt borta. Men ett år senare kom diskbråcket tillbaka (maj 2016). Samma kotor visade röntgen. Den här gången blev det också akut (nerven är så intryckt att man inte kan kissa) men på Nyköpings lasarett skickade man hem mig med en kateter istället för att operera akut... En vecka senare fick jag träffa överläkaren som inte tyckte det var en så smart lösning så han skickade mig till Ryggkliniken i Strängnäs. Där blev det snabb operation. Tyvärr kunde man konstatera att nerven varit i kläm för länge så känseln och styrseln i höger ben och fot var inte som det en gång varit... dvs droppfot och ingen känsel i vaden, delar av foten och låret. Dessutom en ohygglig nervsmärta som höll en vaken på natten (funderandes på hur man fortast skulle kunna kapa av benet för att slippa smärtan) innan de hittade rätt medicin. Lite som att slå i elektriska knölen i armbågen, och så går smärtan liksom inte över... Som grädde på moset så lyckades man under sövningen klämma min tunga, så jag har ingen känsel i vänstra halvan av tungan. Känseln kommer inte tillbaka eftersom den varit borta i nästan ett år. Så när man tuggar får man se upp att hålla tungan på rätt ställe :) Sladdertungan kallas den för här hemma... Har i alla fall för ryggen fått superbra sjukgymnastik och smärtlindring med akupunktur så lyckades under hösten arbeta bort lite av droppfoten (tårna viker sig nedåt när man går = väldigt lätt att snubbla = inte jättebra när man jobbar på en ortopedklinik med nyopererade patienter man ska hjälpa...) så jag kunde börja jobba igen. Något jag längtat oändligt mycket efter!

Redo för operation!

Diabetes
På en vanlig hälsokontroll på vårdcentralen i höstas visade det sig att mitt blodsocker inte var helt bra och efter en ordentlig provtagning visade det sig att jag fått diabetes...! Förstås. Är ju inte jätteförvånad med tanke på att det finns i släkten och att jag i och med de senaste årens ryggproblem levt ohälsosamt och gått upp en del i vikt. Men det var inte värre än att det skulle kunna gå att reglera med kost och motion, samt blodsockerkontroller. Så jag började på World Class Gym i Nyköping. Fantastiskt ställe, bra med plats och bra maskiner. Dessutom en massagesäng som jag hade som morot. "Ingen massagesäng förrän jag tränat". Ska snart tillbaka till diabetessköterskan. Får se om värdena blivit bättre då. Men på grund av bihålsproblemen har jag ju inte alls tränat som jag planerat. Men det får bli ändring på det nu!

Bihålorna
Jobbade hela julhelgen. På annandag jul var bihålorna så täppta att det bara rann ur ögonen. Ett läkarbesök senare var jag utrustad med nässpray och penicillin. Blev aningens bättre, men  i april hade bihålorna fortfarande inte blivit bra. Näsan var helt igentäppt och gick inte att använda till någon andning inte. Träffade då plötsligt en jourdoktor som berättade att jag inte alls hade någon traditionell bihåleinflammation (nej varför skulle jag ha det...) utan det var inflammation i bihålornas slemhinnor. Och då hjälper det inte med penicillin eller den nässpray jag fått, utan jag skulle ha något helt annat starkt kortisonpreparat. Och mycket riktigt - efter några dagar kunde jag plötsligt andas med näsan. Efter tre månader!!! Det var en otrolig upplevelse. Jag gick omkring som en hund och vädrade med näsan. Drog in alla dofter som fanns.

Förändringar
Var inne på en sån vanlig cellprovtagning när läkaren plötsligt tyckte sig se en förändring på livmodern. Det verkade inte vara något akut utan han tyckte bara att vi skulle hålla koll på den. Fick ta lite blodprover, men de var normala.
Var några månader senare till husläkaren för bihålorna för åttioelfte gången. Hon kände då på halsen och fastnade på sköldkörteln... Fick tid för ultraljudsundersökning veckan efter. Det var en 3 mm stor förändring på sköldkörteln. Men blodproven var normala och läkaren verkade inte vara orolig för något utan sa att vi skulle hålla koll på om den växte.

Sår och bölder
Lite äckligt kanske men jag gillar ju sår och sånt... Har fått konstiga utslag som blivit sår på händerna. Okej, ena kan jag förstå att det blev ett sår... jag försökte läka det med myrsyra. Gick inte jättebra. Vet faktiskt inte hur jag tänkte där... Ser iofs inte så illa ut på bild, men skönt är det inte... Men när kroppen är stressad så brukar det ju kunna visa sig på huden. Så även i detta fall.

Fick för några veckor sedan en böld i ljumsken. Den var stooor. Typ 6x3 cm tror jag läkaren mätte upp. Väldigt full med var...  Jag gick inte till doktorn för att undersöka den, utan det var för de jäkla bihålorna. Nämnde dock bölden för jag tänkte att de kanske hade några bra plåster att sätta på... Men läkaren sjukskrev mig direkt i två veckor och jag fick stark antibiotika, samt blev tillsagd att gå och lägga om bölden varje dag på vårdcentralen... Den satt tydligen nära de stora blodkärlen och det kan lätt bli blodförgiftning. Nåja, jag var nere några dagar och la om bölden. Sen fick kära mannen sköta det jobbet.

Sen tror jag inte att det var nåt mer just nu...peppar peppar. Tanken och förhoppningen är väl att det mesta av ovanstående ska försvinna nu när allt börjar falla på plats.