Kan inte låta bli... (obs bild på sår)

Åtminstone ett inlägg måste få handla om sjukdomar... Det går liksom inte att låta bli. Alltså, det senaste halvåret/året har varit helt galet. Min kropp har verkligen protesterat hejdlöst i samband med all stress det blir när ens barn mår väldigt dåligt. Det här med att barnen mått dåligt är en lång historia som jag inte kommer att skriva något om med hänsyn till alla inblandade. Men det har varit en ordentlig berg- och dalbana kan man säga.

Diskbråck och sladdertunga
Det började ju egentligen för 3 år sedan. Jag fick diskbråck och gick med det ett år ungefär. På morfin för att ta mig ur sängen. Inte jättebra. Tillslut blev det akut och det opererade mig i Eskilstuna. Det verkade då gått bra och smärtan var helt borta. Men ett år senare kom diskbråcket tillbaka (maj 2016). Samma kotor visade röntgen. Den här gången blev det också akut (nerven är så intryckt att man inte kan kissa) men på Nyköpings lasarett skickade man hem mig med en kateter istället för att operera akut... En vecka senare fick jag träffa överläkaren som inte tyckte det var en så smart lösning så han skickade mig till Ryggkliniken i Strängnäs. Där blev det snabb operation. Tyvärr kunde man konstatera att nerven varit i kläm för länge så känseln och styrseln i höger ben och fot var inte som det en gång varit... dvs droppfot och ingen känsel i vaden, delar av foten och låret. Dessutom en ohygglig nervsmärta som höll en vaken på natten (funderandes på hur man fortast skulle kunna kapa av benet för att slippa smärtan) innan de hittade rätt medicin. Lite som att slå i elektriska knölen i armbågen, och så går smärtan liksom inte över... Som grädde på moset så lyckades man under sövningen klämma min tunga, så jag har ingen känsel i vänstra halvan av tungan. Känseln kommer inte tillbaka eftersom den varit borta i nästan ett år. Så när man tuggar får man se upp att hålla tungan på rätt ställe :) Sladdertungan kallas den för här hemma... Har i alla fall för ryggen fått superbra sjukgymnastik och smärtlindring med akupunktur så lyckades under hösten arbeta bort lite av droppfoten (tårna viker sig nedåt när man går = väldigt lätt att snubbla = inte jättebra när man jobbar på en ortopedklinik med nyopererade patienter man ska hjälpa...) så jag kunde börja jobba igen. Något jag längtat oändligt mycket efter!

Redo för operation!

Diabetes
På en vanlig hälsokontroll på vårdcentralen i höstas visade det sig att mitt blodsocker inte var helt bra och efter en ordentlig provtagning visade det sig att jag fått diabetes...! Förstås. Är ju inte jätteförvånad med tanke på att det finns i släkten och att jag i och med de senaste årens ryggproblem levt ohälsosamt och gått upp en del i vikt. Men det var inte värre än att det skulle kunna gå att reglera med kost och motion, samt blodsockerkontroller. Så jag började på World Class Gym i Nyköping. Fantastiskt ställe, bra med plats och bra maskiner. Dessutom en massagesäng som jag hade som morot. "Ingen massagesäng förrän jag tränat". Ska snart tillbaka till diabetessköterskan. Får se om värdena blivit bättre då. Men på grund av bihålsproblemen har jag ju inte alls tränat som jag planerat. Men det får bli ändring på det nu!

Bihålorna
Jobbade hela julhelgen. På annandag jul var bihålorna så täppta att det bara rann ur ögonen. Ett läkarbesök senare var jag utrustad med nässpray och penicillin. Blev aningens bättre, men  i april hade bihålorna fortfarande inte blivit bra. Näsan var helt igentäppt och gick inte att använda till någon andning inte. Träffade då plötsligt en jourdoktor som berättade att jag inte alls hade någon traditionell bihåleinflammation (nej varför skulle jag ha det...) utan det var inflammation i bihålornas slemhinnor. Och då hjälper det inte med penicillin eller den nässpray jag fått, utan jag skulle ha något helt annat starkt kortisonpreparat. Och mycket riktigt - efter några dagar kunde jag plötsligt andas med näsan. Efter tre månader!!! Det var en otrolig upplevelse. Jag gick omkring som en hund och vädrade med näsan. Drog in alla dofter som fanns.

Förändringar
Var inne på en sån vanlig cellprovtagning när läkaren plötsligt tyckte sig se en förändring på livmodern. Det verkade inte vara något akut utan han tyckte bara att vi skulle hålla koll på den. Fick ta lite blodprover, men de var normala.
Var några månader senare till husläkaren för bihålorna för åttioelfte gången. Hon kände då på halsen och fastnade på sköldkörteln... Fick tid för ultraljudsundersökning veckan efter. Det var en 3 mm stor förändring på sköldkörteln. Men blodproven var normala och läkaren verkade inte vara orolig för något utan sa att vi skulle hålla koll på om den växte.

Sår och bölder
Lite äckligt kanske men jag gillar ju sår och sånt... Har fått konstiga utslag som blivit sår på händerna. Okej, ena kan jag förstå att det blev ett sår... jag försökte läka det med myrsyra. Gick inte jättebra. Vet faktiskt inte hur jag tänkte där... Ser iofs inte så illa ut på bild, men skönt är det inte... Men när kroppen är stressad så brukar det ju kunna visa sig på huden. Så även i detta fall.

Fick för några veckor sedan en böld i ljumsken. Den var stooor. Typ 6x3 cm tror jag läkaren mätte upp. Väldigt full med var...  Jag gick inte till doktorn för att undersöka den, utan det var för de jäkla bihålorna. Nämnde dock bölden för jag tänkte att de kanske hade några bra plåster att sätta på... Men läkaren sjukskrev mig direkt i två veckor och jag fick stark antibiotika, samt blev tillsagd att gå och lägga om bölden varje dag på vårdcentralen... Den satt tydligen nära de stora blodkärlen och det kan lätt bli blodförgiftning. Nåja, jag var nere några dagar och la om bölden. Sen fick kära mannen sköta det jobbet.

Sen tror jag inte att det var nåt mer just nu...peppar peppar. Tanken och förhoppningen är väl att det mesta av ovanstående ska försvinna nu när allt börjar falla på plats.

Okej - jag gör ett nytt försök... 👊

 

Okej, jag gör ett nytt försök med bloggen så här några månader senare... 😊
Det nya kapitlet i livet - det fantastiska kapitlet där båda sönerna återigen bor i vår familj - känns viktigt att dokumentera. Och eftersom det kommit vissa önskemål om att jag skulle ta upp bloggandet igen så kan jag ju inte låta bli... 😉

Idag är en stor dag! Idag på morgonen fick jag lämna 3 barn på samma skola!! Förutom bonustjejerna så har jag nu lämnat Lucas på sin nya skola (Ramdalsskolan i Oxelösund), där han börjar i klass 4c. Han gick ju egentligen i 5:an i Uppsala men eftersom han varit borta så mycket från skolan det senaste året så kändes det rätt att låta honom gå om ett år. Han har inte själv protesterat och då känns det ju ännu mer rätt. Det ska bli väldigt spännande att hämta honom idag för att höra hur det gått. Lämningen gick i alla fall helt smärtfritt, även om han naturligtvis var spänd, blyg och nervös. Skolan är förstås informerad om hans ADD och autistiska drag, och just nu känns det väldigt hoppfullt att det kommer fungera bra i nya skolan!


Ramdalsskolan, en gråkall aprilmorgon

När alla 4 barn gått till skolan och J är på jobbet så var det väldigt tomt hemma. Tur nog finns den keligaste och gosigaste av alla hundar hemma. Frida, som är en Bichon Bolognese, vill helst av allt sitta i knät hela tiden. Verkligen hela tiden. Hon rullar ihop sig som en liten boll och kan ligga så i flera timmar om hon får. Så först blev det en promenad med Frida och sen satt hon i knät medan jag satt vid datorn och höll på skriva och ringa runt till BUP, Försäkringskassan, Socialtjänsten, Familjerätten, jobbet, skolan... Det har varit ett halvtidsjobb att få allt på plats. En härligt förkylning på det så vet man att man lever 😵

Gosmonstret Frida💖  och lite frukost/jobb

Vi har ju bakat en del under påsklovet, men tyvärr är alla godsaker uppätna :( Skulle passat bra till kaffet idag annars :)

Simhoppet i Oxelösund - hoppfullt värre

Nu har simhoppsträningen dragit igång för höstterminen. Jag kunde ju inte vara med i slutet av förra terminen, bland annat på grund av ryggproblemen, så det var superkul att träffa alla!

Det är ju egentligen helt galet... att jag som är höjdrädd och livrädd för att få huvudet under vatten... tar på mig att starta upp simhoppsverksamhet... Men det blev ju jättebra. Tur nog är jag ju inte ensam tränare, utan det är tre till som tagit över nu. En av dem har var med i uttagningen till OS-truppen för Polen i gymnastik (och har dessutom hoppat simhopp). Liiite skönt att det är han som visar hoppen :)

Foto: Darek Mandrela

Vi har nu tre grupper med barn och ungdomar som tränar - nybörjare, mellan och tävling. Japp - vi har tom en tävlingsgrupp (*stolt*). Efter att bara ha varit igång ett år ungefär så har vi redan duktiga barn och ungdomar som åker på tävlingar.

Jag kommer ju inte kunna vara med som tränare nu heller, men jag sköter det administrativa så gott jag kan - hemsidan bland annat www.oss-sim.se

 

Det här med föreningslivet är visst svårt att få ur huvudet :)

Skärgårdsvåfflan i Oxelösund

Hade sån tur att bästa vännen Åsa var i Nyköping med jobbet den här fredagen. Och ännu mer tur var det att Skärgårdsvåfflan i Oxelösund hade öppet några extra dagar den här säsongen. Två glutenintoleranta tjejer som älskar gott hade verkligen en härlig eftermiddag i solen...dessvärre var getingarna lika intresserade av maten som vi var... Men vi fick i oss både en matvåffla och en efterrättsvåffla. De är verkligen fantastiska på Skärgårdsvåfflan. Alltid glada och oerhört tillmötesgående. Och de glutenfria våfflorna var suveränt goda!

Dagen fortsatte med Weeping Willow-konsert och sen en brakmiddag (fläskfilé, potatisgratäng, bea o gott rödvin) med efterrätt (chokladmousse) hemma i soffan framför fotbollsdamernas OS-final. Allt fixat av mannen i mitt liv ♥ 

Denna matglada dag gav inte mer än ett intag på 3.000 kalorier....!!! Jo det är sant...Helt galet!!! Men tänker att det är så det blir ibland. Bara det inte blir varje dag. Mitt dagliga intag ska ligga på 1.300 kalorier enligt Lifesum-appen... så det var ju lite galet mycket. Men nya tag nästa dag! Det handlar om att inte ge upp trots snedsteg. Det är ju en långsiktig viktnedgång. Och det var en otroligt mysig dag och kväll!

Lifesum - min nya kompis

Att gå ner i vikt... och att gå ner mycket i vikt... är ju inte det lättaste. Efter tre år av diskbråck med två operationer har jag blivit alltför stillasittande, eller snarare stillaliggande. Det, i kombination med lite väl onyttig mat och godis, har gjort att jag enligt en BMI-kontroll behöver gå ner 30 kg för att ha en hälsosam vikt... Känns ju lite sådär lagom svårt och omöjligt. Inser att det inte är någon idé att köra igång någon späknings-metod som gör att man inte kan tänka på annat än godis och mat efter en dags lidande. Har därför laddat ner appen Lifesum som blivit min nya kompis. Där har jag först matat in min nuvarande vikt och min målvikt. Sen räknar den ut hur mycket kalorier jag ska äta på en dag för att gå ner den vikten inom en bestämd tid. Den har räknat ut att jag ska äta ungefär 1.300 kalorier varje dag. Det enda jag behöver göra är att föra in allt jag äter och all träning jag gör. Då får jag en supersnabb och tydlig bild av hur mycket jag kan äta under en dag.

Man blir smått chockad när man inser hur många kalorier man äter under en dag om man inte tänker sig för... Exempelvis:
- Två kokta korvar med bröd, toppat med lite potatismos och bostongurka: 840 kalorier
- Köttbit med klyftpotatis, en klick bearnaisesås och haricots verts samt två glas vin: 1.600 kalorier
- En tallrik köttsoppa med en ostsmörgås till: 500 kalorier
- 150 gram smågodis: 495 kalorier
osv...
Men med appen ser man tydligt hur mycket man kan stoppa i sig. Och det är lättare att inte slentrianmässigt stoppa i sig typ en Snickers bara för att man är sugen... Man ställer sig frågan: är det verkligen värt 279 av dagens kalorier?? Svaret är oftast nej - absolut inte. Men skulle den ändå slinka ner, ja då kanske man får äta en betydligt mindre middagsportion den kvällen.

För att tydliggöra min viktnedgång för mig själv har jag tagit två skålar och fyllt den ena med 30 små dekorationsstenar. För varje kilo jag går ner ska jag flytta över en sten till den tomma skålen. Känns just nu oöverkomligt, men jag tänker: En sten i taget...

Bichon Bolognese!!

Idag blev vi lite spontant och något oplanerat ägare till en liten söt Bichon Bolognese vid namn Frida. Hon är 4 år och är som en sprallig liten bomullstuss. En väldigt söt bomullstuss...

Hon kommer från bekantskapskretsen och vi har "lånat" henne några gånger tidigare, så vi känner varandra väl vid det här laget. Det händer verkligen saker när man minst anar det...
Andra saker som hänt idag, som kanske inte är lika spännande, är: rensning av två garderober, tvätt av 12 soffkuddar, OS-golf hos pappa, och lite annat smått och gott. Hade kontakt med syster som meddelade att de kommit fram till sitt nya hus i Qatar. Och med sönerna, som blev mycket glada över det nya familjetillskottet.

Igår åt vi förresten nåt vi inte ätit på länge, men som är så himla gott: korvspecial - alltså korv i bröd, toppat med potatismos samt gurkmajonnäs. Och jo, man kan faktiskt äta sån här mat även om man ska gå ner i vikt. Det gäller bara att äta lagom mycket.

Min middag idag blev dock inte riktigt lika spännande, men däremot nyttigare än gårdagens... Men risnudlar är också riktigt gott!

Nästa gång mer om viktresan med målet på -30kg - med hjälp av appen Lifesum - min nya kompis på mobilen.

Välkommen höstterminen ☼

Snart hösttermin... Ena bonusdottern börjar förskoleklass här i Oxelösund. Andra i tvåan. Mina söner börjar i 5:an respektive 8:an uppe hos sin pappa i Uppsala. Helt galet stora allihop!!

Själv har jag som vanligt köpt en ny almanacka (jaa en fysisk almanacka i papper). Men lägger också in allt i telefonen och håller också på att försöka få till en väggalmanacka som ska kunna ge en snabb översyn. Det är inte helt enkelt att få ordning på vardagen när det är många inblandade... Mannen jobbar skift, jag jobbar skift, bonusdöttrarnas mamma jobbar skift, killarna kommer till oss varannan helg och på loven. Där har vi ett bra schema som funkar. Sen är det diverse möten på skolorna, tandläkarbesök, läkarbesök både här och i Uppsala...Och för mig tillkommer några politiska nämndmöten och några celiakiföreningsmöten. Kanske jag även kan återuppta viss simhoppsträning nu i höst - om ryggen vill... Så egentligen är det inte så farligt. Det gäller bara att få till den där almanackan som ska kunna ge snabb översyn...

För övrigt ska det väl hända en del i höst. Jag har räknat ut mitt BMI och för att ha ett hälsosamt BMI ska jag gå ner 30 kg... Så det blir ju nåt att bita i :)
Dessutom ska jag göra en anmälan efter min diskbråcksoperation i somras. I alla fall tycker sjukhuset det... Under narkosen klämde de tydligen min tunga, så sen dess har jag gått omkring med en tunga utan känsel på ena halvan, ungefär som när man varit hos tandläkaren och fått bedövning... Har det suttit i så här länge så är det troligtvis permanent sa sköterskan jag pratade med. Så hon rekommenderade starkt att jag skulle anmäla det... Man får alltså helt enkelt vänja sig vid att flytta undan tungan till sidan när man äter så att man inte biter i den :)

Är sjukskriven augusti ut efter operationen. Ska träna upp högerbenet, vars nerver inte riktigt har återhämtat sig efter att ha varit klämda vid diskbråcket. Har fått sk droppfot...haltar lite och är kanske inte helt stadig nog att hjälpa nyopererade patienter på jobbet än :/

Men snart så är det dags för jobb ♥